Uppdaterad 2026-04-05
2025 skulle Jodie haft en kull valpar som vi planerat under två års tid. Tyvärr uppstod komplikationer vid förlossningen och valparna gick ej att rädda. Misstanke om ormett då jag själv blev biten samma kväll som Jodie fick värkar. En vecka senare såg jag att Jodie hade spår av ett litet ormbett i ena överläppen vilket förklarar varför den starkaste valpen dog i magen bara dagen innan han skulle födas. Fler hundar blev bitna inom loppet av några dagar. Detta blev en fruktansvärd upplevelse och jag själv blev svårt sjuk, även hundarna insjuknade olika grad. Hur sjuk jag än blev så satte jag min högdräktiga tik först den natten. Jag blev mycket sjuk men kopplade inte ihop det med att jag blivit ormbiten - jag levde ju... Den slutsatsen kunde jag ta senare. Mitt i allt detta hade jag en hund med svår separationsångest och alla möjliga problem som tog precis allt av tid, kraft, uppmärksamhet och energi. Det här traumat kan ingen människa förstå och det handlar inte bara om att förlora en kull som man planerat och längtat efter under lång tid, det handlar om så många saker.
2026 Är ett år där jag inte riktigt vet om jag ska fortsätta med kenneln. Kenneln kommer byta inriktning på sikt.