ACKEPOPS

Målet är att avla fram friska, aktiva sällskapshundar med trevlig och stabil mentalitet som kan ge sin familj glädje många år framöver.

Målet med aveln på sikt är att bibehålla rasens mångfald och hålla rasen så frisk som möjligt där rasen ska kunna se lite olika ut, så som de gjorde från alla fösta början.

Autoimmuna sjukdomar finns i alla individer och de kan aldrig avlas bort, även om många tror det. Helst av allt vill jag ha en staffe i varenda färg och färgkombination som finns, älskar't! Men jag fastnade ändå för svart.

Tyvärr håller inte min svarta hane för avel visade det sig och jag valde då att köpa in en till hane från en annan kennel med helt andra gener. Tittar man på sbt pedigree database så får man en bra överblick över stamtavlan och det är lättare att följa generationerna längre bakåt. Det negativa är att man inte vet vad som finns i alla individers genetik, egentligen. Få uppfödare i europa/välden väljer att hälsotesta sina hundar vilket gör allting ännu svårare. Det kändes ändå viktigt för mig att ha en hane som kom någon helt annanstans ifrån. När hane 2 skulle väljas så fanns det flera olika att välja mellan, från två olika kullar. Jag valde helt enkelt den hane av dem om var mest framåt, mest rörlig, piggast och visade bästa kvalitéer i sin mentalitet. Han råkade vara blå, det bara blev så. Han kunde varit vilken färg som helst, det är inte färgen som avgör i slutänden för mig. Hanen är lite större, men inte grov. Han är mer finlemmad, inte lika kraftig benstomme och har lite mjukare former - och han rör sig därefter. Han är en frisk fläkt, flyger fram bland stock och sten som flytande silver. Min första hane är mer stuttig i sitt sätt att röra sig. Min blå är inte utställningstypen men han har den genetiska mångfalden jag vill ha i min kennel. Spridningen av genetik där min friska fläkt förhoppningsvis kan balansera upp med massa bra egenskaper som kan bidra till en hälsosam rasstandard.

Det är viktigt för mig att inte avla på hundar med klåda, som får kraftiga utslag plötsligt om de får ett mål mat en dag som de inte är van vid osv. Har hunden probleme med öronen, då vill jag gärna tro att det i första hand har med maten eller något märkligt tuggben de ätit, att göra. Har det med maten att göra så har det med något med matsmältning et c att göra och är därmed genetiskt betingat. Allt är en avvägning hela tiden. Det är till och med viktigare med de autoimmuna sjukdomarna, i min lilla kennel, än vilken status hunden har på ED/HD eller hur många rosetter hunden plockat hem. Polygen nedärvning kan du mäta till viss del, bl a HD röntgen, men allt går inte att mäta utan där kommer ansvaret in som uppfödare.